Godmorgon på er, jag sitter i sängen och streamar better bodies challange, nybörjarklasserna har precis varit och nu är det uppehåll en stund tills tävlingen fortsätter. Så varför inte spendera tiden med det jag gör bäst, att klaga. Nej men har bara lite åsikter att ventilera. Jag tyckte dem bedömde den korta bikiniklassen helt okej bortsett från någon person som bara såg sur ut hela tiden och det ska ju handla väldigt mycket om utstrålning och domarkontakt så jag vet inte riktigt hur hon tog sig vidare. Men den långa klassen.. hon som tog första plats gjorde aldrig ens en frontpose, hon stod på något eget sätt och de som kom till final var enligt mitt tycke inte alla värda det. Sen ska man inte ta ifrån dem det trots min åsikt, då alla säkerligen kämpat riktigt hårt för att ta sig dit, vilket inte är lätt. Men nu återstår dem vanliga klasserna och jag är spänd över att se vilken kvalité det är på atleterna. 

Jag tränar rätt mycket som ni kanske vet och det har pågått i några år nu. Och jag känner att jag gör bra ifrån mig på passen, det är kämpigt och jag får jobba hårt, men jag känner att jag har mer att ge. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det, hur jag ska klara att pusha mig själv till bristningsgränsen som för övrigt stiger hela tiden om man kommer i närheten. Det är så himla mentalt, man måste ha mentaliteten som får en att köra tills man känner blodsmak trots att man inte har någon som står brevid och skriker. Jag känner att jag saknar den lite. Det är visserligen en egenskap man kan träna upp och jag anser att det är något jag behöver göra för att ta mig till nästa nivå, både styrkemässigt och utseendemässigt.

Har ni några tips på böcker för mental träning av det slaget, eller bara simpla tips så är de väldigt välkommna. Just nu brukar jag köra med Tyngre Radio i öronen för en extra motivationsboost, men jag tränar oftare än de släpper nya avsnitt.

Gaaah.. En ångestladdad vecka är på ingång, veckan då jag får reda på hur livet blir efter nyår. Besluten angående utbildningarna jag sökt ska nämligen avslöjas denna vecka och det är bara att hoppas på det bästa. Jag har haft en dålig känsla inom mig ett tag, kanske är det för att skydda mig själv från att bli besviken om jag inte kommer in eller så är jag bara en naturbegåvning på att känna av saker och ting. Enligt den kommande veckans horoskop ska jag få ett positivt beslut som kommer påverka det kommande året, så väljer jag att tro på på det så verkar ju allt vara frid och fröjd.. Men oavsett vilket beslut jag får så kommer livet få en vändning, kommer jag in måste jag starta upp ett helt nytt liv i en annan stad inom en månad i princip och kommer jag inte in har jag bestämt att jag kommer söka jobb där det finns oavsett om det innebär att jag kommer att behöva flytta till norrland. Det ska hur som helst bli slut på det oerhört oproduktiva liv jag just nu lever, jag vill bara känna att jag gör nytta om dagarna och försörja mig själv.. sen är jag nöjd.

 

 

Det har gått tre steg bak denna vecka när det kommer till dieten snarare än ett steg fram, nästa vecka blir det nya tag, men bara för att komma på banan igen. Jag är lite osäker på hur jag ska göra med dieten nu när jag är ganska inställd på att tävla i maj, jag vill inte riktigt ligga på underskott då det är svårare att bygga muskler, men samtidigt vill jag ju bli mer slim och det är inte spikat att jag kommer tävla, allt beror på ekonomin. Allt kostar och just nu är det galet oklart hur jag ska få det att gå ihop, men samitidgt har det varit en dröm för mig länge och det känns som att det aldrig kommer att bli av om jag fortsätter med att skjuta upp det. Så därför har jag satt som mål att göra mitt bästa för att göra det möjligt för mig nu i maj även om det kommer innebära prostitution typ. Det känns trots allt som att dte är inom räckhåll när jag fått se två superfina tjejer göra sin debut idag(den ena ser ni längst till höger på bilden.)

Bilden är tagen från @bringawesomeback på instagram             

Är så galet taggad på att växa och utveckla min fysik just nu, hamstrings, mage och axlar är tre muskelgrupper jag vet att jag måste lägga mer krut på och se till att förbättra. Det är en stor anledning till varför jag trivs så bra på gymmet, du väljer själv hur du vill skulptrera och forma din kropp, om du vill bli stark, smidig eller rörlig osv. Allt är upp till dig själv och hur du väljer att lägga upp träningen och hur mycket av dig själv du är villig att ge. Utöver att jag vill förbättra det estetiska, så skulle jag även vilja börja springa mer igen(hur många gånger har man inte sagt det liksom). Men jag skulle vilja vinna över psyket för en gångs skull, för vill man så kan man, kroppen klarar så mycket mer än man tror och jag vill ta reda på var min bristningsgräns går.

PS. behöver ni någon gång lite extra motivation så har jag en tumblr som ni kommer till genom att trycka på bilden.

Igår smällde jag och min syster i oss tacos och idag blev det lyxfrukost. En utav de roligare sakerna med att gå på kostschema är att man uppskattar vanlig mat på det sättet den förtjänar. Idag har jag tränat så att det värker i benen, men kul har jag haft. Det känns nästan som att de skulle behöva lite vila, men med ett nytt pass som ska släppas på måndag så finns inte tiden för det. Utan nu handlar det om att nöta tills fötterna blöder så att jag kan göra både mig själv och mina motionärer nöjda.

Nu sitter jag i sängen och kollar på Så mycket bättre, när jag ser det och kulturarvet dagens huvudperson för med sig så blir jag glad för att jag fått tagit del utav det. När jag gick i grundskolan så gick jag i musikklass och jag ville sjunga dåtidens hits, då Evert Taube's texter inte ansågs vara de roligaste att sjunga. Men idag är jag verkligen tacksam för att mina lärare valde att lära oss de visorna, då jag mer förstår innebörden av dess texter och värde idag. Det finns mycket med betydelse, som personer runt omkring en under ens uppväxt gjort och lärt en som man inte än förstår/vet om och kanske aldrig kommer att göra. Så det är viktigt att vara tacksam för det man kan och göra sitt bästa för att föra vidare nya lärdomar.

Något som kan göra mig riktigt irriterad när jag befinner mig på gymmet som oftast är min fristad, är människor som inte tar undan efter sig. Alla som tränar på nordic wellness har godkänt våra trivselregler och i dem står det klart och tydligt att man städar undan efter sig, det finns även lappar uppsatta över i princip hela gymmet som ber om att man ska hänga tillbaka vikter och diverse efter sig och ändå fattar inte folk? Och det värsta är, vilket man märker av när man jobbar på gymmet.. att de som klagar mest till oss i personalen över problemet är de som mest sällan plockar undan efter sig själva.
Ofta när jag genomför mina pass så brukar jag plocka runt om i rummet mellan set'en, då jag jobbar där och vill föregå med gott exempel, samt att jag tycker att det blir roligare och att man får mer flyt i träningen när saker hänger där de ska och man slipper gå omkring och leta. Och precis som många gånger förr var det precis vad jag gjorde idag under benpasset, och alla som befann sig i det fria-vikt rummet jag var i såg att jag sprang fram och tillbaka med vikter. Speciellt en kille som stod brevid mig, han stod och körde böj och plockade undan efter sig när han var klar, som vilken vettig människa som helst. Han ställde sig en bit bort och gick på nästa övning och på något sätt var det tydligen okej att lämna kvar den stången med de vikterna då jag inte hade lika mycket uppsikt över honom.. Hur tänker folk egentligen? 
I min frustration som bara växte under passets gång så lyckades jag klämma några fingrar, slå i huvudet och tappa en stång på tån. Jag kan lätt säga att detta var ett pass som inte var speciellt kul att genomföra och jag tycker verkligen att alla ska börja rannsaka sig själva och hjälpa till mer. Var det vikter på stången när du kom? Ja men var snäll och häng tillbaka dem på viktställen istället för att lämna dem på golvet för någon annan att ta upp. Hjälps alla åt så blir situationen aldrig katastrofal.

Pengar, ämnet som av någon anledning är helt tabu att prata om? Jag förstår dock inte varför, då de är en så stor del av våran vardag och våra liv.
Idag är en sådan dag då jag känt mig riktigt nere på grund av just pengar, jag vill också ha ett jobb som gör att jag kan försörja mig. I dagsläget jobbar jag timmar på ett gym och har jag tur får jag nästan ut tillräckligt för att stå för mina egna kostnader hos min syster, såsom mat och hyra. Jag färsöker alltid ge henne vad jag kan, men det blir alltid en mellanskillnad som hon är en ängel och står för. Men det är bara de bra månaderna den mellanskillnaden inte är så stor, fortsätter denna månad på samma sätt som den gjort hittills, med väldigt få pass så kommer jag i princip leva på min syster nästa månad. Jag kommer alltså leva på en person som studerar och får ut studiebidrag, ni som varit där vet att det inte är en saftig summa vi pratar om. Och jag kan lova er att man känner sig som en börda när det är på det här sättet, det ska inte vara hennes ansvar att stå för mina kostnader men hon är underbar som ställer upp ändå och jag kan inte vara mer tacksam för det. 
I somras funkade det med timanställning på grund av att jag hade några få fasta timmar i receptionen/vecka samt att vikariebehovet var större. Så att ansöka om stöd från arbetsförmedlingen när det varit så oklar kring hur mycket jag jobbar/kommer att jobba har varit svårt. Om jag dessutom skulle ansöka nu, när situationen blivit värre(förut brukade jag åtminstone gå runt någorlunda) så måste man vara inskriven i tre månader innan hjälpen kommer, vilket i sin tur resulterar i att det i princip inte finns någon hjälp för mig att få då jag planerar att börja plugga tills dess. Många utav er sitter säkert och tänker att det bara är att söka ett nytt jobb och tro mig jag har försökt. Jag har försökt sen innan jag tog studenten och jag har testat olika tillvägagångssätt. Jag har varit ärlig angående att jag vill plugga och jag har varit oärlig. Men jag tycker inte att det känns helt rätt att man ska behöva sitta och ljuga någon rätt upp i ansiktet för att få en chans till jobb, men samtidigt förstår jag varför de inte vill anställa och lära upp någon som ändå försvinner inom kort. Men hur är det meningen att vi som hamnat i dessa situationer ska klara oss? Hade det inte varit för min syster vet jag inte hur situationen hade sett ut. Och allt detta för att jag vill gå en utbildning som enbart startar på våren och inte på hösten. 
Med det sagt vill jag bara tacka min syster för att hon ställer upp för mig.

 

SM i fitness ägde rum helgen som var och jag vart positivt överraskad när jag såg vilkade som kammade hem vinsterna i bikiniklasserna. Det känns verkligen som att grenen börjar gå i rätt riktning här i Sverige nu, innan har det varit de smala tjejerna, som inte haft mycket muskler på kroppen och som inte varit speciellt hårda i tävlingsform som tagit hem det. Men tittar man på vilka som var i topp på SM så har domarna velat ha mer muskler och mer definitioner. Det kan säkerligen bero på att grenen äntligen börjar växa till sig, i år var det tre år sen grenen kom till Sverige.

Caroline Aspenskog och Anna Stålnacke från korta klassen -163 cm

 
Frida Paulsen Stern +169 cm

 Har länge tänkt på en sak, hur man definierar vältränad.
Det är olika från person till person, men hur ser ni på det? är det hur någon ser ut utåt som gör att den är vältränad eller är det hur mycket den klarar att lyfta eller hur långt den orkar springa. För mig är det nog hela paket, när jag tänker på hur jag vill bli, då tänker jag på att jag vill se vältränad ut, orka att lyfta tungt och få bra kondition. Det är nog min dröm att känna att jag orkar eller snarare att veta att jag orkar det jag vill och känner för att göra och jag ska se till att det en dag går i uppfyllelse.

Men för att komma till saken, hur ser ni på att vara vältränad, är det bara ett iögonfallande yttre eller är det vad man klarar av eller hela paketet, svara gärna och mer än gärna med en motivation till svaret, skulle vilja veta hur andra än jag ser på frågan!

Igår på skansen, sveriges största manifestation mot mobbning så pratade Yohio och Jonas Gardell om någonting som jag verkligen håller med om, att våga stå upp för sig själv.

Alla har vi gått i skolan och blivit upplärda gång på gång om att man inte ska mobba andra eller kränka någon överhuvudtaget, men det händer ändå sorgligt nog. Vi alla vet redan att vi inte ska göra någon illa, varken fysiskt eller psykiskt men det sker trots vetskapen och det dem utsatta behöver är folk som står upp för dem och framförallt att kunna stå upp för sig själva.

Och först igår hörde jag någon offentlig person dela samma åsikt som jag, att det handlar om att kunna stå upp för sig själv. För så länge dem som blir mobbade bara tar emot och inte säger ifrån på allvar(hur svårt det än är) så kommer det aldrig komma till ett slut, du som blir mobbad måste göra din röst hörd! Och därför måste man införa att lära ut kombinationen av att man inte ska mobba andra och självsäkerhet i skolorna.
För som Jonas Gardell sa; "så är det lättare att döda en fisk än en gris, eftersom att fisken inte skriker, utan den bara sprattlar och kämpar för att komma loss och det räcker inte till. Så är det någonting som jag försökt vara i mitt liv är det en fisk som skriker".

Precis som för Yohio har det aldrig varit ett problem för mig att stå upp för mig själv, för att jag vet att vad andra tycker om mig inte spelar någon roll i slutändan, den enda åsikten som ska spela någon roll är din egen. För du kommer aldrig att komma någon vart av att anpassa dig efter hur alla andra vill att du ska vara, för enligt någon kommer det alltid finnas något fel, det är bara så det är.. du måste lära dig att tycka om dig själv för den du är, det är det viktigaste.

Idol drog igång igår som säkert alla vet och jag känner paniken stiga lite(läs:jag vill inte visas på tv). Jag har ju faktiskt varit där i år och fått träffat juryn och en hel del fantastiska människor. Och för er som undrar så sökte jag inte för att jag vill bli artist, utan jag sökte för att vara ett stöd för min syster som också sökte och även för att det är en kul upplevelse och ett minne för livet.
Men nu var det inte det jag hade tänkt att skriva om, utan jag tänkte dela med mig av min åsikt av jurymedlemmarna.

Alexander Bard: 

Många tycker att han är väldigt elak och skrämmande, efter vad det ser på tv. Men min upplevelse av honom var mer att han var som en ettrig chihuahua, för er som inte förstår min liknelse så menar jag på att han jag tror att han är stor i mun för att kompensera att han är liten. Så hans "elaka" sida för mig var inte läskig utan den kändes ganska fake.

Laila Bagge: 
Hon var inte speciellt elak, hon var bara stel och om någon skrämde mig så var det hon med sin blotta närvaro. 

Anders Bagge: 
Hans närvaro är precis som den verkar, det är som att även om han skulle försöka vara elak så skulle han inte lyckas speciellt bra. Han påminner mig helt enkelt bara om en mänsklig nallebjörn.

Jag har haft en riktigt svullarhelg, menmen det är ju bara eurovision en gång om året, så det är okej.
Och på tal om eurovision så förstår jag verkligen inte de olika ländernas röster, hur fick grekland så många röster till exempel? Jag hejade i alla fall på norge, jag tyckte att hon hade allt, rätt kläder, framförandet var bra och låten också såklart.
Vilket bidrag tyckte ni skulle vinna?

Någontig som kan få mina knän att ge vika är följande ting:

Gitarrkunskaper

 

Högerklicksskydd kan vara någonting utav det värsta jag vet på bloggar!
Jag förstår att ni som har det inte vill att folk ska kidnappa era bilder osv, men när jag läser en blogg så tycker jag att ett högerklick kan underlätta vissa saker så himla mycket. Jag brukar till exempel högerklicka då jag ska kommentera på en blogg och öppna kommentarsfältet i en ny flik, så att jag kan fortsätta läsa vidare och kommentera ett eller flera inlägg när jag läst klart. Jag brukar också högerklicka för att öppna länkar i ny flik, men på bloggar med högerklicksskydd så fungerar det inte och det kan göra mig rosenrasande. Därför får bloggar med högerklicksskydd en stor diss utav mig!

Jag har ju sedan jag startade den här bloggen haft en kategori som heter "mina åsikter", och där är det meningen att jag ska skriva hur jag ser på vissa saker och vad jag tycker osv. Men den kategorin har inte blivit så prioriterad då jag inte riktigt vet vad jag ska uttala mig om, men nu vill jag gärna att ni kommer med förslag.