När alla var ute och festade igår hade jag och några av mina kollegor en mysig tacokväll, alla la en slant var och så åkte jag och Annéa och handlade och tillagade sedan maten så att den var fädig då resten av gänget slöt upp. Sådana kvällar behövs verkligen ibland och helt ärligt uppskattar jag dem mycket mer än de kvällar man går ut. Det blev inte speciellt sent heller då majoriteten utav oss skulle upp för jobb idag.

Premiären av gårdagens walkingpass gick prima, någon miss här och var men det hade jag räknar med, dessutom påverkade det inte passet mycket alls. Imorse hade jag också walking och var som vanligt på tisdagar uppe med tuppen, det var segt att kliva upp ur sängen och det var med tunga ben jag traskade mot gymmet. Väl där gick passet bra, det var först efteråt då jag hade intagit en proteinsmoothie som välmåendet sjönk. Jag försökte arbeta mig igenom ett benpass men fick avbryta och gå hem istället.. Så nu ligger jag i sängen och vilar, kollar på film och hoppas på att kroppen är på banan imorgon igen, för isåfall blir det ett corepass samt lite plyo.

Min absoluta favorit från dagens bilder. Det är svårt att stå framför kameran men det är bara att öva så att man tillslut lär sig vinklar osv. Jag har en tendens att spänna upp axlarna samt att jag lätt spänner munnen eller ler med ena sidan av ansiktet. Men det blir bättre och bättre bara jag tänker på att försöka slappna av, samt om jag gör lite grimaser mellan bilderna.

 

Idag kördes sista genomgången av passet inför morgondagen, ja är lite nervös och vet att det kommer bli fel på ett ställe eller två, men det gör inget och det är troligtvis bara jag själv som kommer märka det. Efter det rörde jag mig hemåt för en dusch och lite smink, för idag stod nämligen en photoshoot på schemat. Det var Christoffer som fotade mig lite under balen som frågade om jag var sugen, så vi körde och det blev nog några rätt bra bilder. Det var rätt kyligt ute och rätt stormigt så vi fick jobba för att få till något bra, men färgerna denna årstiden gör sig så himla bra på bild.

När jag kom hem igen fick jag den briljanta iden att frossa i rostat bröd, då helgerna blivit lite som en gråson gällande kosten, vilket betyder att jag under morgondagen återgår till rutinerna igen. Men det blev nog lite för mycket och det slutade upp med att magen värkte. Hur kan man inte lära sig att det alltid händer om man äter för mycket? Det är inget nytt precis, utan varje gång man tar den där extra biten eller portionen, ja då slutar man upp med att vara överdrivet mätt.. Man är inte alltid den skarpaste kniven i lådan.

Igår smällde jag och min syster i oss tacos och idag blev det lyxfrukost. En utav de roligare sakerna med att gå på kostschema är att man uppskattar vanlig mat på det sättet den förtjänar. Idag har jag tränat så att det värker i benen, men kul har jag haft. Det känns nästan som att de skulle behöva lite vila, men med ett nytt pass som ska släppas på måndag så finns inte tiden för det. Utan nu handlar det om att nöta tills fötterna blöder så att jag kan göra både mig själv och mina motionärer nöjda.

Nu sitter jag i sängen och kollar på Så mycket bättre, när jag ser det och kulturarvet dagens huvudperson för med sig så blir jag glad för att jag fått tagit del utav det. När jag gick i grundskolan så gick jag i musikklass och jag ville sjunga dåtidens hits, då Evert Taube's texter inte ansågs vara de roligaste att sjunga. Men idag är jag verkligen tacksam för att mina lärare valde att lära oss de visorna, då jag mer förstår innebörden av dess texter och värde idag. Det finns mycket med betydelse, som personer runt omkring en under ens uppväxt gjort och lärt en som man inte än förstår/vet om och kanske aldrig kommer att göra. Så det är viktigt att vara tacksam för det man kan och göra sitt bästa för att föra vidare nya lärdomar.

Något som kan göra mig riktigt irriterad när jag befinner mig på gymmet som oftast är min fristad, är människor som inte tar undan efter sig. Alla som tränar på nordic wellness har godkänt våra trivselregler och i dem står det klart och tydligt att man städar undan efter sig, det finns även lappar uppsatta över i princip hela gymmet som ber om att man ska hänga tillbaka vikter och diverse efter sig och ändå fattar inte folk? Och det värsta är, vilket man märker av när man jobbar på gymmet.. att de som klagar mest till oss i personalen över problemet är de som mest sällan plockar undan efter sig själva.
Ofta när jag genomför mina pass så brukar jag plocka runt om i rummet mellan set'en, då jag jobbar där och vill föregå med gott exempel, samt att jag tycker att det blir roligare och att man får mer flyt i träningen när saker hänger där de ska och man slipper gå omkring och leta. Och precis som många gånger förr var det precis vad jag gjorde idag under benpasset, och alla som befann sig i det fria-vikt rummet jag var i såg att jag sprang fram och tillbaka med vikter. Speciellt en kille som stod brevid mig, han stod och körde böj och plockade undan efter sig när han var klar, som vilken vettig människa som helst. Han ställde sig en bit bort och gick på nästa övning och på något sätt var det tydligen okej att lämna kvar den stången med de vikterna då jag inte hade lika mycket uppsikt över honom.. Hur tänker folk egentligen? 
I min frustration som bara växte under passets gång så lyckades jag klämma några fingrar, slå i huvudet och tappa en stång på tån. Jag kan lätt säga att detta var ett pass som inte var speciellt kul att genomföra och jag tycker verkligen att alla ska börja rannsaka sig själva och hjälpa till mer. Var det vikter på stången när du kom? Ja men var snäll och häng tillbaka dem på viktställen istället för att lämna dem på golvet för någon annan att ta upp. Hjälps alla åt så blir situationen aldrig katastrofal.

Sitter i sängen och ska strax sova.. ÄNTLIGEN. Har varit uppe sedan halv fem imorse och det börjar märkas av. Dagen har bestått av en himla massa timmar på gymmet, det blir lätt så när jag inte har en annan sysselsättning om dagarna och att bara stanna hemma gör mig alldeles för rastlös. Men nu ett bröst + magpass, ett walking pass + 16min löpning, ett axel + tricepspass och en 1h powerwalk på löpbandet senare så är jag redo att checka ut för dagen.


Tänkte även passa på att visa en liten formbild och gudarna ska veta att man inte känner sig snygg när man står rakt upp o ner och inte får skapa illutioner med hjälp av olika vinklar. Ännu är jag inte färdig, men det är så himla roligt att se att det går åt rätt håll.

Var uppe med tuppen imorse, klockan sju har jag mitt pass på gymmet men ska jag vara pigg tills dess måste jag gå upp vid fem ungefär. Det är få gången jag tycker så synd om mig själv som när jag måste gå upp vid den tiden på morgonen, men när man väl är upe är det rätt skönt. Dessutom  har jag all dagens träning avklarad innan klockans ens blivit nio på morgonen, oslagbart. 


Imorse när jag kom in till gymmet passade jag på att väga mig, har inte velat göra det på några veckor på grund av olika anledningar. Men idag kändes det bra så jag tog steget(är inget fan av vågen egentligen), men jag är så nära mitt mål nu att jag inte kan vara annat än peppad. Det känns så himla bra och jag är verkligen nöjd med det arbete jag lagt ner. För att fira blir det nog ett bonuspass dagen till ära, funderar på om axlar och triceps kanske ska få sig en omgång. Det är ju trots allt två utav mina sämre muskelgrupper.

Intervjun för högskolan är gjord och jag har behöver inte se respektabel ut för någon längre, så idag hände det. Håret blev rosa och smiley'n är på plats igen, ibland måste man älska dessa superenkla förändringarna som gör så mycket för en. Håret är dock inte helt hundra än, färgen vill inte riktigt fästa överallt, men jag ska göra ett sista försök att jämna ut det imorgon, annars får det vara. Är överlag väldigt nöjd och tiden får avgöra hur länge denna look får stanna.

Nu när tillvaron är ganska grå, som den lätt blir på hösten och definitivt nu när jag inte gör något speciellt om dagarna, samt sällan träffar vänner då de har saker på annat håll, så uppmuntrar jag alltid förändring. En ny hårfärg, en nu rutin eller liknande gör mycket mer än vad man tror för tillvaron. Så just nu överväger jag om jag kanske ska återintroducera smiley'n i ansiktet, sådant är alltid kul och den anda anledningen till att jag tog ut den sist, var på grund av att jag jobbade inom restaurang. Så det var inte riktigt ett beslut från min sida, men vad gör man inte för jobben..

Bild av Cajsa Carlsson
Jag är som sagt oftast galet positiv när det kommer till förändringar, men när det handlar om traditioner är jag däremot helt emot förändringar, då vill jag gärna ha det som det alltid varit och vill helst inte vara med om det har förändrats. Har något skräckexempel från julafton för några år sen när min syster hade tagit med våran tomteluva till sin kille och jag blev utan. Jag blev hysterisk grät och mamma försökte trösta mig med att jag fick öppna en julklapp först, den som innehöll systemkameran jag hade önskat mig så länge. Men inte hejdade det mig, jag skrek att jag inte ville ha den fortsatte tjura ett bra tag till.. Jag skäms fortfarande lite när jag tänker tillbaka på hur jag uppförde mig och hur ledsen mamma måste blivit över min brist på tacksamhet. Men nu kan jag åtminstone vara glad över att den dramatiska sidan av mig avtagit med åren och att jag förhoppningsvis mognat något.

Pengar, ämnet som av någon anledning är helt tabu att prata om? Jag förstår dock inte varför, då de är en så stor del av våran vardag och våra liv.
Idag är en sådan dag då jag känt mig riktigt nere på grund av just pengar, jag vill också ha ett jobb som gör att jag kan försörja mig. I dagsläget jobbar jag timmar på ett gym och har jag tur får jag nästan ut tillräckligt för att stå för mina egna kostnader hos min syster, såsom mat och hyra. Jag färsöker alltid ge henne vad jag kan, men det blir alltid en mellanskillnad som hon är en ängel och står för. Men det är bara de bra månaderna den mellanskillnaden inte är så stor, fortsätter denna månad på samma sätt som den gjort hittills, med väldigt få pass så kommer jag i princip leva på min syster nästa månad. Jag kommer alltså leva på en person som studerar och får ut studiebidrag, ni som varit där vet att det inte är en saftig summa vi pratar om. Och jag kan lova er att man känner sig som en börda när det är på det här sättet, det ska inte vara hennes ansvar att stå för mina kostnader men hon är underbar som ställer upp ändå och jag kan inte vara mer tacksam för det. 
I somras funkade det med timanställning på grund av att jag hade några få fasta timmar i receptionen/vecka samt att vikariebehovet var större. Så att ansöka om stöd från arbetsförmedlingen när det varit så oklar kring hur mycket jag jobbar/kommer att jobba har varit svårt. Om jag dessutom skulle ansöka nu, när situationen blivit värre(förut brukade jag åtminstone gå runt någorlunda) så måste man vara inskriven i tre månader innan hjälpen kommer, vilket i sin tur resulterar i att det i princip inte finns någon hjälp för mig att få då jag planerar att börja plugga tills dess. Många utav er sitter säkert och tänker att det bara är att söka ett nytt jobb och tro mig jag har försökt. Jag har försökt sen innan jag tog studenten och jag har testat olika tillvägagångssätt. Jag har varit ärlig angående att jag vill plugga och jag har varit oärlig. Men jag tycker inte att det känns helt rätt att man ska behöva sitta och ljuga någon rätt upp i ansiktet för att få en chans till jobb, men samtidigt förstår jag varför de inte vill anställa och lära upp någon som ändå försvinner inom kort. Men hur är det meningen att vi som hamnat i dessa situationer ska klara oss? Hade det inte varit för min syster vet jag inte hur situationen hade sett ut. Och allt detta för att jag vill gå en utbildning som enbart startar på våren och inte på hösten. 
Med det sagt vill jag bara tacka min syster för att hon ställer upp för mig.

 

Jag älskar verkligen när man lyckas riva av grymma pass på gymmet och jag förstår inte varför jag inte lyssnar på mig själv mer inom träningen. För jag vet att det kommer vara roligare och ge mer resultat om jag kör på det upplägg jag tycker om. Men just nu går jag som sagt på ett träningschema och kör enligt det, och det utvecklas jag såklart också av, med tanke på att musklerna får arbeta på ett sätt de inte är vana vid och så tvingas jag även att lägga fokus på det jag inte tycker är lika roligt att träna. Men älskar man inte upplägget blir det också svårare att motivera sig själv, men allt sitter i huvudet och vill man så kan man. 

Sitter just nu och gosar med Poppe, han är verkligen världens knähund. Jag har precis skrivit ihop ett pass som jag ska köra på gymmet idag, det blir bröst och biceps. Söndagar är egentligen vilodag men känner jag att jag har energin till ett pass på gymmet så finns det inget som kan hindra mig. Anledningen till att det blir just bröst och biceps är för att jag inte har bröst på mitt ordinarie schema och jag tycker verkligen att bröst är en skön och rolig muskel att träna. Just biceps har jag valt för att jag tycker att kombon mellan de två muskelgrupperna är skön, samt att jag skulle behöva utvecklas lite på den fronten. Jag tänker eventuellt också öva in någon/några låtar från det nya walkingpasset jag har satt ihop, det beror dock på hur lång tid styrkepasset tar.

Bjussar på lite föråldrade bilder igen, egentligen behöver jag inte en ny träningspartner, jag behöver snarare en fotograf som följer med på passen och ger mig lite annat material än alla dessa tråkiga mirror-selfies jag numera publicerar på instagram dagligen.

Dessa övningar kommer ingå i dagens pass, + eller - något kanske.

Bänkpress
Hantelpress
Lutande press i maskin
Pec dec
Upward Cable Flyes

Bicepscurl med stång i cable
Enarmsbicepscurl i cable
Negativ sittande bicepscurl
Hammercurls

SM i fitness ägde rum helgen som var och jag vart positivt överraskad när jag såg vilkade som kammade hem vinsterna i bikiniklasserna. Det känns verkligen som att grenen börjar gå i rätt riktning här i Sverige nu, innan har det varit de smala tjejerna, som inte haft mycket muskler på kroppen och som inte varit speciellt hårda i tävlingsform som tagit hem det. Men tittar man på vilka som var i topp på SM så har domarna velat ha mer muskler och mer definitioner. Det kan säkerligen bero på att grenen äntligen börjar växa till sig, i år var det tre år sen grenen kom till Sverige.

Caroline Aspenskog och Anna Stålnacke från korta klassen -163 cm

 
Frida Paulsen Stern +169 cm

Kom hem från biografen för en liten stund sen, jag och Magda har velat gå ett tag men det var först nu vi tog tag i det på riktigt. Vi kollade på Maze runner - the scorch trials, eftersom inget utav oss hade sett den första än så värmde vi upp genom att kolla på den innan. Och helt ärligt så måste jag dra den klassiska "ettan var bättre", den var mer i min smak, det kändes som att upplägget var bättre och mer inbjudande. Den andra var så mörk och lite mindre story och mer action. Men jag tycker absolut inte att den var dålig, den var helt klart värd att se.

Blev så oerhört ledsen när jag klickade mig in på facebook och fick läsa det här.

Började ikväll sakta men säkert arbeta mig igenom några avsnitt av Restless industries och jag måste verkligen säga att det är som tortyr nu när jag är fortfarande är förkyld och inte kan träna. Jag blir hur motiverad som helst utav det konstigt nog och jag hoppas även på att lära mig en del som kan hjälpa mig i min egen träning.

Avsnitten påminner dock väldigt mycket om tiden då jag och Ludvig var träningspartners och verkligen pushade varandra varenda pass, numera tränar jag i princip alltid själv och det begränsar en. Det känns väldigt tråkigt, det skulle verkligen vara kul att hitta någon man verkligen klickade med på gymmet och som gillar att träna på samma sätt som jag gör och som man kan utvecklas tillsammans med. Delad glädje är verkligen dubbel glädje, speciellt när det kommer till gymmet.