Något som kan göra mig riktigt irriterad när jag befinner mig på gymmet som oftast är min fristad, är människor som inte tar undan efter sig. Alla som tränar på nordic wellness har godkänt våra trivselregler och i dem står det klart och tydligt att man städar undan efter sig, det finns även lappar uppsatta över i princip hela gymmet som ber om att man ska hänga tillbaka vikter och diverse efter sig och ändå fattar inte folk? Och det värsta är, vilket man märker av när man jobbar på gymmet.. att de som klagar mest till oss i personalen över problemet är de som mest sällan plockar undan efter sig själva.
Ofta när jag genomför mina pass så brukar jag plocka runt om i rummet mellan set'en, då jag jobbar där och vill föregå med gott exempel, samt att jag tycker att det blir roligare och att man får mer flyt i träningen när saker hänger där de ska och man slipper gå omkring och leta. Och precis som många gånger förr var det precis vad jag gjorde idag under benpasset, och alla som befann sig i det fria-vikt rummet jag var i såg att jag sprang fram och tillbaka med vikter. Speciellt en kille som stod brevid mig, han stod och körde böj och plockade undan efter sig när han var klar, som vilken vettig människa som helst. Han ställde sig en bit bort och gick på nästa övning och på något sätt var det tydligen okej att lämna kvar den stången med de vikterna då jag inte hade lika mycket uppsikt över honom.. Hur tänker folk egentligen? 
I min frustration som bara växte under passets gång så lyckades jag klämma några fingrar, slå i huvudet och tappa en stång på tån. Jag kan lätt säga att detta var ett pass som inte var speciellt kul att genomföra och jag tycker verkligen att alla ska börja rannsaka sig själva och hjälpa till mer. Var det vikter på stången när du kom? Ja men var snäll och häng tillbaka dem på viktställen istället för att lämna dem på golvet för någon annan att ta upp. Hjälps alla åt så blir situationen aldrig katastrofal.

Sitter i sängen och ska strax sova.. ÄNTLIGEN. Har varit uppe sedan halv fem imorse och det börjar märkas av. Dagen har bestått av en himla massa timmar på gymmet, det blir lätt så när jag inte har en annan sysselsättning om dagarna och att bara stanna hemma gör mig alldeles för rastlös. Men nu ett bröst + magpass, ett walking pass + 16min löpning, ett axel + tricepspass och en 1h powerwalk på löpbandet senare så är jag redo att checka ut för dagen.


Tänkte även passa på att visa en liten formbild och gudarna ska veta att man inte känner sig snygg när man står rakt upp o ner och inte får skapa illutioner med hjälp av olika vinklar. Ännu är jag inte färdig, men det är så himla roligt att se att det går åt rätt håll.

Var uppe med tuppen imorse, klockan sju har jag mitt pass på gymmet men ska jag vara pigg tills dess måste jag gå upp vid fem ungefär. Det är få gången jag tycker så synd om mig själv som när jag måste gå upp vid den tiden på morgonen, men när man väl är upe är det rätt skönt. Dessutom  har jag all dagens träning avklarad innan klockans ens blivit nio på morgonen, oslagbart. 


Imorse när jag kom in till gymmet passade jag på att väga mig, har inte velat göra det på några veckor på grund av olika anledningar. Men idag kändes det bra så jag tog steget(är inget fan av vågen egentligen), men jag är så nära mitt mål nu att jag inte kan vara annat än peppad. Det känns så himla bra och jag är verkligen nöjd med det arbete jag lagt ner. För att fira blir det nog ett bonuspass dagen till ära, funderar på om axlar och triceps kanske ska få sig en omgång. Det är ju trots allt två utav mina sämre muskelgrupper.

Jag älskar verkligen när man lyckas riva av grymma pass på gymmet och jag förstår inte varför jag inte lyssnar på mig själv mer inom träningen. För jag vet att det kommer vara roligare och ge mer resultat om jag kör på det upplägg jag tycker om. Men just nu går jag som sagt på ett träningschema och kör enligt det, och det utvecklas jag såklart också av, med tanke på att musklerna får arbeta på ett sätt de inte är vana vid och så tvingas jag även att lägga fokus på det jag inte tycker är lika roligt att träna. Men älskar man inte upplägget blir det också svårare att motivera sig själv, men allt sitter i huvudet och vill man så kan man. 

Sitter just nu och gosar med Poppe, han är verkligen världens knähund. Jag har precis skrivit ihop ett pass som jag ska köra på gymmet idag, det blir bröst och biceps. Söndagar är egentligen vilodag men känner jag att jag har energin till ett pass på gymmet så finns det inget som kan hindra mig. Anledningen till att det blir just bröst och biceps är för att jag inte har bröst på mitt ordinarie schema och jag tycker verkligen att bröst är en skön och rolig muskel att träna. Just biceps har jag valt för att jag tycker att kombon mellan de två muskelgrupperna är skön, samt att jag skulle behöva utvecklas lite på den fronten. Jag tänker eventuellt också öva in någon/några låtar från det nya walkingpasset jag har satt ihop, det beror dock på hur lång tid styrkepasset tar.

Bjussar på lite föråldrade bilder igen, egentligen behöver jag inte en ny träningspartner, jag behöver snarare en fotograf som följer med på passen och ger mig lite annat material än alla dessa tråkiga mirror-selfies jag numera publicerar på instagram dagligen.

Dessa övningar kommer ingå i dagens pass, + eller - något kanske.

Bänkpress
Hantelpress
Lutande press i maskin
Pec dec
Upward Cable Flyes

Bicepscurl med stång i cable
Enarmsbicepscurl i cable
Negativ sittande bicepscurl
Hammercurls

SM i fitness ägde rum helgen som var och jag vart positivt överraskad när jag såg vilkade som kammade hem vinsterna i bikiniklasserna. Det känns verkligen som att grenen börjar gå i rätt riktning här i Sverige nu, innan har det varit de smala tjejerna, som inte haft mycket muskler på kroppen och som inte varit speciellt hårda i tävlingsform som tagit hem det. Men tittar man på vilka som var i topp på SM så har domarna velat ha mer muskler och mer definitioner. Det kan säkerligen bero på att grenen äntligen börjar växa till sig, i år var det tre år sen grenen kom till Sverige.

Caroline Aspenskog och Anna Stålnacke från korta klassen -163 cm

 
Frida Paulsen Stern +169 cm

Blev så oerhört ledsen när jag klickade mig in på facebook och fick läsa det här.

Började ikväll sakta men säkert arbeta mig igenom några avsnitt av Restless industries och jag måste verkligen säga att det är som tortyr nu när jag är fortfarande är förkyld och inte kan träna. Jag blir hur motiverad som helst utav det konstigt nog och jag hoppas även på att lära mig en del som kan hjälpa mig i min egen träning.

Avsnitten påminner dock väldigt mycket om tiden då jag och Ludvig var träningspartners och verkligen pushade varandra varenda pass, numera tränar jag i princip alltid själv och det begränsar en. Det känns väldigt tråkigt, det skulle verkligen vara kul att hitta någon man verkligen klickade med på gymmet och som gillar att träna på samma sätt som jag gör och som man kan utvecklas tillsammans med. Delad glädje är verkligen dubbel glädje, speciellt när det kommer till gymmet.

Nu var det några dagar sen sist jag uppdaterade, så jag tänkte berätta om det enda väsentliga som hänt sen dess, nämligen världskulturfestivalen.

Jag var riktigt taggad när jag satt i logen innan föreställningen tillsammans med resten av gruppen, lite nervös men mest förväntansfull. Jag är snarare sådan att jag inte alls är nervös fram tills någon minut innan, då all nervositet kommer som en smäll istället. Allt jag kunde tänka på när vi stod redo för att entra scenen var att jag skulle komma ihåg att le och komma in rätt och jag lyckades faktiskt med båda grejerna. Dock kom jag av mig en gång när jag råkade tappa bort mig i räkningen, samt att det blev en liten stegmiss. Helheten vart dock snygg ändå, men jag är väldigt kritisk mot mig själv och blir väldigt frustrerad när jag vet att jag kan, men ändå misslyckas.. så min frustration har varit hög i några dagar nu. Men jag kan inte älta för evigt, så det är bara att träna hårdare och sätta varenda liten detalj nästa gång.

Jag har sovit så grymt bra de två senaste nätterna samt drömt en massa goa drömmar och idag fick jag dessutom sovmorgon, kan det bli bättre än så? Har hunnit få i mig både frukost och lunch nummer ett och tänkte fixa mig lite bara för skojs skull, jag har inte planer förs klockan sex idag och då är det träning som gäller, först walking och sen dans. På lördag är det nämligen världskulturfestivalen här i Eskilstuna och gruppen jag dansar i ska vara med, koreografin sitter fortfarande inte helt felfritt så jag kan erkänna att det känns rätt så nervöst. Men med lite mer träning ikväll, samt en repeat av koreografin i huvudet non-stop fram tills på lördag borde hjälpa en del.

Kroppen börjar äntligen kännas lite mer slank och det känns som att det faktiskt händer någonting. Det enda stället jag känner att fettet inte riktigt vill släppa på än är på sidan av magen, men det kommer att komma ikapp så småningom. 

Träningen idag gick förövrigt bra men efter träningen när jag var iväg och handlade med mamsen sa kroppen ifrån. Alla krafter tog slut och det resulterade i yrsel och illamående, väl hemma försökte jag äta för att få upp energin igen men det kom snabbt upp igen. Så det slutade med att jag bröt kostschemat för dagen och smällde i mig det som alltid går ner när magen inte mår bra, det vill säga glass. Jag känner mig redan lite piggare och tror inte att det är något mer än en matförgiftning eller bara kroppen som protesterar eftersom att den den här veckan hittills genomlidigt elva pass. 

Sitter i soffan och har precis slängt i mig lite mat, hinner bara varva ner i någon halvtimme innan jag ska iväg mot nästa träning vilket är dans ikväll. Benen är tunga efter plyocardion som jag enligt mitt träningschema ska köra på onsdagar, jag lovar att det är ett utav de jobbigaste pass jag någonsin kört, då jag ännu inte tagit mig igenom hela. Passade på att ha kameran med eftersom att jag visste att jag skulle stänga in mig och köra i en gruppträningssal med ljudet på högsta volym. Så här nedan ser ni två lite halvt smickrande bilder på mig in action och sen en obligatorisk selfie efter att jag var färdig.

 

Jag försöker och försöker men får aldrig riktigt fart på det, men det sägs ju att man inte har misslyckats förs man ger upp så det är bara att köra på ytterliggare en gång och se vad som händer.

Vad har hänt sen jag sist skrev av mig då? Väldigt mycket, jag har tagit studenten, jobbat hela sommaren och jag knegar mig nu fram på en fjuttig lön och äter torsk med ris om dagarna. Har valt att investera i mig själv och försöka ta både träning och kost till en ny nivåm så därför har jag köpt kost och träningschema av en utav de personers vars fysik jag beundrar som mest. Jag har bara hållt igång i någon vecka än så länge men jag hoppas på resultat inom en snar framtid.

 

En del av eftermiddagen spenderades i gynstolen hos läkaren i ca 2h och floder av tårar, efter det gick jag dock och brännde av två superhärliga träningspass som fick mig på betydligt bättre humör. Ludvig och jag gjorde en comeback på gymmet idag och det känns helt amazing att ha fått tillbaka sin träningspartner, vi är ju värsta dreamteamet.


Magen låter och har sig så nu måste jag käka, vill ju inte riskera att bli smal.

Idag har jag testat på någonting helt nytt, nämligen crossfit det var faktiskt oväntat roligt då jag brukar avsky högintensiv träning av den enkla anledningen att jag vill kunna njuta under träningspasset och inte bara efter. Tvivlar dock på att jag kommer kunna röra på mig imorgon, men det vore ett bra kvitto på att jag jobbat på bra.

Har varit värdelös på att använda kameran det senaste året och därför bjuds det på en föråldrad bild, från när jag sprang stafett i globen.

Det där med att jag skullle kriga mig till gymmet trots att jag var sjuk blev det inget av, blev istället sängliggandes hela förra veckan och kände mig döende istället. Men igår blev debuten av och även idag krigade jag mig ner på gymmet, det är fortfarande ovant med ett nytt gym, nya maskiner och nya människor men samtidigt ska det bli så himla kul och se hur allt kommer att utvecklas och jag är så himla glad att jag får vara en del utav det,

Har haft en körig helg, har nämligen varit i Stockholm hela helgen och utbildat mig till cardiowalking instruktör. Och med ett så pressat schema har det blivit mycket träning, plugg och lite tid för återhämtning och sömn vilket har lett till att jag nu är sjuk. Min magkatarr har strulat och sen så verkar jag ha fått något slags virus vilket kom väldigt opassande då Nordic wellness, gymmet jag jobbar på hade premiäröppning här idag. Jag kommer nog trots sjukdom trotsa det morgon och ta en runda på gymmet ändå, kan ju inte hålla mig därifrån.

Här ekar det tomt och jag har egentligen ingen rimlig förklaring till varför jag skulle nog vilja skylla på att jag inte fotat på hur länge som helst och inte har några bilder att lägga upp som gör inläggen läsvärda men det beror nog snarare på lathet.

Det har gått cirka en månad utav sommarlovet nu och detta är första sommaren som jag har ett jobb vilket gör att den ser lite annorlunda ut än vad jag är van vid men allting rullar väl på ändå. Jag har lite brist på rutiner och mitt kompisgäng har svårt att få ihop det när vi väl vill träffas på grund av jobb åt höger och vänster. Träningen och motivationen är också lite bristfärdig just nu men jag hoppas på att kunna få grepp om det snart igen för det vore ju en tragedi att tappa allt det man jobbat för. Men min danslärare har tagit sig an ett litet projekt med oss degklumpar och det är att försöka få oss i bättre form på 12 veckor så det bör minska risken för muskelförlust avsevärt haha.

 

 

Träningskläder är verkligen någonting som inte kan köpas för ofta, för ett par byxor passa till exempel för en sak och inte för en annan och sen när man tränar väldigt mycket så slits kläderna oerhört mycket. Jag älskar kontrasten mellan färg och en sommarkysst hy och jag önskar verkligen att jag hade råd att köpa allt detta ögongodis.