Restart
En ny blogg är igång, för er som fortfarande är inne och besöker denna med jämna mellanrum. Ni hittar den nya
här ♥ Jag kände att det var bäst att starta om på en ny då jag vill kunna titta in oftare och även från mobilen. Hittills har det funkat väldigt bra men vi får se om jag hittar tillbaka hit förr eller senare.
Luciapokalen
Godkväll. Jag kom på att jag inte uppdaterat här efter att tävlingen ägde rum förra fredagen. Det var verkligen en upplevelse i sig och alla dessa månader av slit var värt det, men nästa gång ska jag slå den prestationen med hästlängder. Jag är så hungrig på utveckling just nu och det är guldvärt att kunna gå till gymmet med den viljan och energin som krävs för att få till riktiga brakpass och jag tänker bara njuta så länge det varar. Det har utvöver energifyllda träningspass som gör att hela kroppen numera värker även blivit en del god mat. Just nu äter jag lite som jag vill och när jag vill, men tanken är att jag om inte allt för lång tid ska hitta en balans för att lägga mig stabilt i vikt.
Dåligt mönster
Idag är en bra dag, jag hade väldigt bra med energi under passet och satt i bastun en stund därefter innan det var dags att ge sig hem i kylan. Har märkt att tonen jag avger har blivit lite negativ på sistone och jag misstänker att det beror på, att behovet att skriva av mig känns större när jag har dippar än när allt rullar på. Det är så obeskrivligt kort tid kvar nu och jag vet inte riktigt hur jag ska känna eller tänka. Jag vill så gärna inte komma sist, men skulle det vara där jag hamnar så har jag ändå gjort mitt bästa och måste vara stolt över min prestation trots att jag i det fallet inte kommer att vara stolt över placeringen. Jag tror även jag har hittat en bra kakkanditat som ska bakas och tas med för att intas när scenframträdandet är över, har sagt till min syster att hon får ett provsmak innan så att jag inte kommer dit med något jag tror är världens grej men som i själva verket inte är någonting att hurra för.
Vissa dagar
Idag är en tuff dag, humöret har på senaste tiden gått som en bergodalbana och idag skulle jag kunna börja gråta för minsta lilla. Jag vill nästan bara lägga mig under täcket och aldrig gå upp igen. Dessa stunder känns det jobbigt att inte ha nära och kära nära, men samtidigt är det också en fördel då jag undviker en del konflikter som säkerligen skulle uppstått om de hade varit inom räckhåll. Jag skulle behöva få i mig lite mat just nu för att få upp blodsockret, men är samtidigt så otaggad på att stoppa i mig äcklig kyckling. Det är så viktigt att inte låta det gå för lång tid mellan måltiderna för då dippar humöret och lusten för allt rejält.
Visst är det kul att ta del av mina toppendagar?! Nej men jag ska inte klaga då det faktiskt är självvalt att göra denna resa, men vissa dagar måste jag bara få vräka ur mig lite negativt för att få plats med det positiva. Tänkte ladda om med en bra film för lite mer positiv energi och hoppas på att morgondagen känns bättre.
En sådan dag
Idag är en sådan dag då allt med tävlingssatsningen bara känns tufft, då man inte ens vill kliva upp ur sängen eller ens öppna ögonen. Dagen började med att jag tog sovmorgon, jag drömde om stora glasstårtor och vaknade upp lite mer sugen än vanligt typiskt nog. Jag tänkte strax ta på mig klackarna och köra lite posering, vilket är rätt svårt när man inte alls känner något tryck i musklerna och det är helt otroligt hur jobbigt man tycker en sådan småsak är att göra under dieten.. Senare idag ska jag köra ett pass med min coach igen och just nu känns det lite som ödet att vi hade bokat in det just idag då det behövs som mest. Hon ska piska mig genom ett benpass med fokus på baksida och sen lär hon kolla lite med mig hur jag mår och hur det släpper för att justrera schemat för kommande vecka. Jag vet dock redan nu att proteinet efter träning, samt kvargen försvinner till nästa vecka då vi vill minska på mejerierna som kan få magen att svälla lite. Det är inte långt tid kvar nu och det är bara att kämpa på det sista och göra vad jag kan för att komma in med en så bra form som möjligt, mer än så kan jag inte göra. Sen får vi se hurdan placeringen blir och om det här är någonting för mig. Jag har sagt att jag hur som helst kommer fokusera på att bygga hela 2017 oavsett om jag fortsätta med bikini eller inte, då jag insett hur liten jag faktiskt är under allt hull.
Inte många veckor kvar
Att checka in här någon månad hit och dit börjar bli lite standard. Och trots min brist på engagemang när det kommer till den här bloggen så tänkte jag att nu när jag ändå har lite tid över, passa på att uppdatera er lite om hur tävlingssatsningen går. Det har hänt en del sen ja sist skrev om det här, men på senare tid har det gått väldigt långsamt och det som händer med kroppen känns inte alls lika uppenbart, utan kräver ett mer tränat öga för att se. Jag har även om jag tycker att kroppen förändras hanmnat i någon slags limbo när det kommer till vikten, jag har stått still i ett intervall i över en månad nu, jag går upp två hekto ner tre, upp två, ner ett och så vidare. Det är frustrerande och stressande när det är så pass kort tid kvar även om inte allt för stor fokus ska ligga på just vikten. Men jag litar på min coach och att hon får mig i form och skulle det vara så att jag vid tävling inte är "färdig" så litar jag på att hon tar det rätta beslutet för mig. Det börjar även kännas i kropp och psyke, men det är väl då man vet att man är på rätt väg, det ska ju trots allt märkas att man gått på underskott av energi i några månader, trots att det är lite obehagligt för min del då jag fått en del blodtrycksfall under de senaste dagarna. På måndag blir det ytterliggare en sänkning och basövningar som mark, dips och knäböj får inte längre köras, det märks att det är nära nu.
Besvikelsen
Siffrorna på vågen i fredags resulterade i besvikelse, jag vet att jag har skött kosten och träningen men ändå visar det sig inte alltid som man tycker att det borde. Jag har på grund av det fått lite formnojja men försöker släppa det, då stress i dessa lägen sällan resulterar i något bra. Istället är det är bara att använda frustrationen som uppstår som bränsle för att kämpa ännu hårdare de kommande veckorna. Jag lever på hoppet om en toppensiffra nästa vecka haha. Det skulle även vara roligt att tappa lite mer innan workshopen så det är lite utav en morot i just nu. Men det återstå att se hur kroppen svarar jag kan bara göra mitt bästa och hoppas att det går vägen.
Vad händer sen?
Den vanligaste frågan jag får är vad jag vill göra efter min utbildning och varje gång jag svarar med att jag i alla fall inte kommer jobba med det jag pluggar till just nu så får personen en chock. Jag vet inte vad jag vill göra efter utbildningen, eller ja.. det är snarare så att jag vill göra så himla mycket att jag inte vet vart jag ska börja. Jag skulle vilja gå gmu, läsa någon kurs idrottspsykologi och möjligtvis utbilda mig till kiropraktor eller kanske brandman eller polis och samtidigt resa och upptäcka världen. Jag har nog alltid varit så, inte haft så mycket problem med att veta vad jag vill göra, det svåra är att veta i vilken ordning det ska göras och vad som kanske bör sorteras bort. Många väljer en väg att gå, men om det finns möjlighet till flera varför inte ta vara på situationen? Jag ska ändå leva ett visst antal år och jag är en rastlös själ, jag kommer inte klara av att ha ett och samma jobb tills det är dags för pension. Jag behöver nya erfarenheter och nya utmaningar för att inte tröttna och för att utvecklad som person.
