Siffrorna på vågen i fredags resulterade i besvikelse, jag vet att jag har skött kosten och träningen men ändå visar det sig inte alltid som man tycker att det borde. Jag har på grund av det fått lite formnojja men försöker släppa det, då stress i dessa lägen sällan resulterar i något bra. Istället är det är bara att använda frustrationen som uppstår som bränsle för att kämpa ännu hårdare de kommande veckorna. Jag lever på hoppet om en toppensiffra nästa vecka haha. Det skulle även vara roligt att tappa lite mer innan workshopen så det är lite utav en morot i just nu. Men det återstå att se hur kroppen svarar jag kan bara göra mitt bästa och hoppas att det går vägen.

Den vanligaste frågan jag får är vad jag vill göra efter min utbildning och varje gång jag svarar med att jag i alla fall inte kommer jobba med det jag pluggar till just nu så får personen en chock. Jag vet inte vad jag vill göra efter utbildningen, eller ja.. det är snarare så att jag vill göra så himla mycket att jag inte vet vart jag ska börja. Jag skulle vilja gå gmu, läsa någon kurs idrottspsykologi och möjligtvis utbilda mig till kiropraktor eller kanske brandman eller polis och samtidigt resa och upptäcka världen. Jag har nog alltid varit så, inte haft så mycket problem med att veta vad jag vill göra, det svåra är att veta i vilken ordning det ska göras och vad som kanske bör sorteras bort. Många väljer en väg att gå, men om det finns möjlighet till flera varför inte ta vara på situationen? Jag ska ändå leva ett visst antal år och jag är en rastlös själ, jag kommer inte klara av att ha ett och samma jobb tills det är dags för pension. Jag behöver nya erfarenheter och nya utmaningar för att inte tröttna och för att utvecklad som person.